Goda grannar

Att "Göra en Stefan" är numer ett myntat begrepp i denna kåk. Det innebär att ba' pipa rätt in genom ytterdörren till en främmande byggnad direkt den porten öppnas o sedan inom några minuter göra sig totalt hemmastadd. Krypa upp i säng och spinna. Skicka värdfolket på nosen. Titta oförstående nonchalant på den som annars har hemmet som sitt revir. 

Ja, vi pratar alltså om en katt. Han som ännu är en liten unge & bor nästgårds. I den gamla banvaktarbostaden. 

Stefan. Således. Superdupersöt! Såklart. 



Minikissen är ute & röjer runt om dagarna. & Målsmannen som brukar vara helnöjd med att vara på de 400 kvm plus den vind han har till sitt fulla förfogande börjar nu snegla mot dörr.

För att göra precis tvärtom mot vad den nye killen gör.

För att springa ut och hoppa och skutta. Klättra runt i rhododendronarna hur nu det stavas & leka tafatt med löv som flyger i vinden.

Och två föräldrahjärtan smälter såklart. Så nu har vi bestämt att han får vara helgute. Känns helgjutet. 

& som nån slags mindre motkompensation tänker jag mig att han framöver skulle kunna jama på gotländska. Helgute är ju ändå mycket mer än den halvgute jag alltid önskat att jag vore. 


//MejeRina


↑