Adventvaka o pepparkaka
I Lis Mejeri råder friden denna afton. Allt är knäpptyst och över nejden glimmrar det från fönstren hos Ramsjöholmarna, på Lilla Lis, i banvaktsstugan på andra sidan bäcken och på Lis Gård som det sagts mig har varit i samma släkts ägo sedan 1600-talet kallt. Shit liksom ang det sistnämnda.
En husägerska lyfter sin hand o vinkar nöjt till grannarna som ändå inte ens kan förnimma henne i mörkret.
Första flyttlådan är öppnad. Allt packande de senaste månaderna ska nu göras om, fast tvärtom. Min mage gillar känslan.
I låddan råkade en ängel och två tomtar bo. Samt med sig hade de ett gäng stjärnor som nu pryder våra spröjsade fönster. Också Kronan. Kronan. Den som jag rusade alla Stockholms gator runt för ett år sedan för att finna.
Dess ankomst var efterlängtad. Jag fann den, räddade den, & nu har den hittat hem.
Och den var värd att vänta på. Det är ju alltid så.
Intet är som väntans tider.
Imorgon är det Advent. Den första.
// MejeRina