Gräsklippar-minne

Jag minns de två förmaningarna min far gav mig då han för sisådär två decennier sen använde mig som operatör av gräsklipparen till familjens några hundra kvadrat stora gräsmatta.

Han sa åt mig att man måste ha gummistövlar på sig när man klipper gräs & att man aldrig nånsin får vända gräsklipparen upp & ner. De två sakerna var viktiga. Tydligen.

Jag gick runt där två-tre gånger i veckan. Det tog ca en timme, men jag lärde mig snart hur man skulle gena, var man skulle zick-zacka & vilka sektioner man skulle dela upp gräsmattan i för att tjäna 15 minuter. 
En guldtia per gång fick jag. Välförtjänt.

Jag hade alltid gummistövlar på mig då & när det blev för mycket gräs undertill på klipparen så vågade jag inte vända den upp & ner fastän jag så gärna ville för att komma åt bättre.

Nu i vuxen ålder när jag har egen gräsmatta & klippare så klipper jag i löparskor. För att jag kan.

& i förrgår när det hördes ett hackigt ljud under klipparen så stannade jag den, försökte kika under genom att luta den lite. Men jag såg inget, absolut ingenting. Så, jag slängde över klipparen på rygg för att se bättre. 
För att jag kan.

Men...

Nu vet jag varför du sa så, Farsan.

Där står nu min alldeles egna klippare & väntar på att få återupplivas av dyra proffs.

& jag har lärt mig en läxa.

// Patron Blidberg