LIS MEJERI

Han ser något. Hör något. Något som vi inte ser eller hör. Han vet t.ex. hela tiden exakt vart katten Målsman befinner sig även om det torde vara stört omöjligt i en kåk där man knappast ens ropar till varandra utan enkom tilltalar när man befinner sig inom samma rum eller iaf inom samma synfält. Pga enormt. 

 

Men han vet. Tomten. Vet.

 

Hans hörsel är bra mycket mer utvecklad än människans. & nog noterar hans ögon verkligheten välderligen mer observant än vad vi vanliga dödliga gör. Det är färdigheter som man utvecklar vid sisådär 200 års ålder, menar han menande när jag påtalar det hela. 

 

& hade vi varit lika gamla som honom hade vi inte behövt oroa oss när vår rättså nyanlände plötsligt var puts väck. För då hade vi vetat. Att det inte var någon fara på taket. Men att han var nära taket. Vi däremot, vi gick genom rummen från varsitt håll, för eftersom att man påsisådär sex olika sätt kan gå "runt rummen" på äkta Fanny-&-Alexander'igt långdansmanér var det bäst att söka på bred front. & även om vår gäst är såpass gott bred att han inte skulle få plats bakom varken någon av kaminerna eller under någon av alla våra sängar så blickade vi även där. Till och med bakom bokhyllornas bokrader stack vi in vår nos. Vi kunde ju alltid tänkas finns något skojsigt, tänkte vi. 

 

Men Tomten. Han var försvunnen. 

 

Borta med vinden? Ah. Borta på vinden. 

 

Inte för att han tyckte att han var borta. Självfallet var det bara värdfolket som tyckte det. 

 

 

Vi har tomtar på loftet och det känns förträffligt fint. För finns det en så finns det säkert flera.

 

Och finns det ett djurvänligt väsen som gillar vindar så är det givet att Målsman vet om det & följer sin nyfunne vän dit. Och möter sedan mig i full fart.

 

 

Dennahäringa husmodern tillbringade fö gårdagsaftonen på övervåningen, som ändå är etaget under den allra översta våningen, mumsandes alldeles för många himmakokade kolor & var sannerligen redo att med ficklampan i högsta hugg tackla inkommande orkan. Ursäkta: vind. Ansåg att hon passande nog då & då behövde upp under takåsen och då och då bevaka intresset "att taket ligger där det ska" och hörde då vår gästs lugna andetag & djupa snusanden in och ut med luften genom näsborrarna så intensivt att blåste i mustaschen. 

 

Snusa & snusa. Saker som inte är lika. 

Te & kola. Saker som är fika. 

Nu firar vi ljusbärarinnan.

 

// MejeRina