LIS MEJERI

Det kurrade i magen & vi bestämde oss för att leta upp den supermegadön-hypade pizzerian på prästgården vid Skrea Backe.

Så. Vi började vid en Shell-mack med att köpa snus, sen svängde vi vänster, sen höger, sen minns vi inte vilket håll vi blinkade åt, men vi fortsatte köra dit minnet & magen sa åt oss att köra.

Vi åkte förbi ett hus som varit antikaffär, eventuellt nån gång innan almanackan rullade över till att börja på 20 istället för 19.

Sedan åkte vi förbi ett norrländskt kalhygge som uppmanade oss om att vi eventuellt kan vara på outforskad mark. Några hundra meter senare hade våra sinnen för länge sedan sagt att vi var i närheten av målet & vi åkte förbi ett hus som ser ut som ett hus som skulle kunna servera mat till förbipasserande. Det gjorde det inte, men innehavarna är väldigt trevliga och ledsagar mer än gärna pizzahungriga förbipasserande till rätt rött uthus & koordinat.

 

Så vi fortsatte ner för backen som borde vara Skrea Backe, sedan runt skolan, kyrkan & det som kanske var ett centrum på den tiden då det fanns centrum även i små små byar. & bakom några lador, in på en uppfart så dök det då plötsligt upp. Ett låtsas-Gotland.

Där stod det där röda uthuset som enligt sägen har en stenugn som aldrig någonsin kommer sluta dofta av tomat & oregano. 

Vi hoppade ur vår bil, möttes av barn i hänggungor, får som bräkte, hönor som klippte gräset & vuxna människor som semestertrivdes. Alla hade den gemensamma nämnaren att de log så stort så inte kinderna räckte till.

 

Vi slog oss ner vid ett blått bord bland möbler som hittats bland saker vid avdelningen för bortglömda saker som egentligen & äntligen skall få stå i rampljuset.

Efter det fick vi dricka drinkar från trädgårdens frukter & öl serverat av grabben vars far gjort ölen med sina bara nävar. Det kändes som en hipsterdagdrömmares saga. Fast på riktigt.

Sen var det då dags för den antagligen inte så särskilt kristna prosten att baka pizza åt oss. Efter ett tag så dansade pizzorna in på ett spontanrustikt manér med smaker, textur & utseende i nån form av sinnes-perfektion.
Vi åt, blev mätta, trivdes & förstod varför också alla andra log sådär stort & brett.

Grattis Lisa & Marcus på Prostens Pizza. Ni lever det där livet som alla med halvmeterlånga skägg på Södermalm i Sthlm vill leva.
& kanske även de som bor i ett snart välkänt mejeri.

// Patron Blidberg