Chez nous
Han sprang upp för vår trapp med det största fång blodröda rosor jag någonsin skådat. Han var vid min sida och tog mig till ett ställe där den leende servitören slängde in franska fraser mellan det att vi fick in sniglar & grodlår. Han är som alltid min kostnär, min krigare, min kung, min katedral.
Ur grodperspektiv eller vilket perspektiv som helst så var vår låtsastripp till le douce France nästan på riktigt. Och självfallet, givet & på riktigt sjutton så ljuv.
Tänk att min Kärlek inte visste vad jag just hade haft sjungandes i mitt öra:
Håll-mig-under-månen-ge-mig-en-ros-älska-mig-rått-och-romantiskt-rym-med-mig-på-ett-tåg-till-Paris.
Tänk att han ändå alltid vet.
Fast vi ville inte rymma nånstans.
Mer än till egentid med oss.
Jag är avundsjuk på mig själv.
// MejeRina