Lis Mejeris julkalender, S01E03

 
Vår nye gäst hade sagostund igår framför den sprkande brasan i kaminrummet & berättade högtidligen om hur, under vilka omständigheter & varför han fick sitt namn.
 
Det var en ljummen aprilmorgon för så länge sen som det tar att odla 0,5 meter skägg & vår nya gäst kom till världen efter en klassisk hemmaförlossning med våta handdukar, torra handdukar & en illegalt hög ljudnivå på alla de tre nyfikna men rätt smarta förbipasserande. Hans pappa som var snickare hade tillsammans med hans mamma för längesen köpt en plätt mark av en rar mäklarina för att hans pappa med en gång skulle kunna bygga dem ett hus med sina bara nävar.

Nu var det ju som så att just den hösten, vintern efter det & början på våren hade hans pappa en himla massa otur med ryggskott, nackspärr, tennisarm & en liten släng av misstänkt spetälsk, så han kunde inte snickra något, han kunde inte ens gå ner till brädgården & han kunde ju då inte ens skissa upp torpargrunden. Så där huset skulle stå stod istället nåt träd, en bivack, förra ägarens utemöbler & några rör till avloppet.

Men när vår gäst tittade ut till vår värld så frisknade pappan till i sällsynt rask takt. Han höjde den lille krabaten till skyarna och sa: - Med en sån här liten vacker, ståtlig, söt, bedårande gosse här hemma är det hög tid att jag botar mig med all världens huskurer & tar på mig arbetsbyxorna för att sätta tak över tomten. - Men de tre nyfikna men rätt smarta förbipasserande hörde inte på för de var strängt upptagna med att prata i mun på varandra och slutade inte prata i mun på varandra förrän pappan nästan pratat klart.

& när han pratat klart så ville de tre nyfikna men rätt smarta förbipasserande fram till den nyfödde för att gulligulla med vad de hade hört att han hette. Han som hette samma som platsen han föddes på.

Så sa han. Vår gäst.

// Patron Blidberg

↑